”Våra växter och djur är ganska robusta”

2019-04-12

Jon Ågren har i sin egen forskning bland annat studerat majvivor på Alvaret, Öland. Foto/bild: Linda Koffmar

Man kan inte vara bäst på allt. En växt kan synas och dofta mycket för att bli pollinerad, eller hålla en lägre profil för att slippa bli uppäten av växtätare. En ny forskningsstudie publicerad i Science bekräftar att växter är mästare på att anpassa sig. Snabbt kan det gå också.

Jon Ågren är professor vid institutionen för ekologi och genetik och har forskat länge om pollinering och växters förmåga att anpassa sig till olika klimat. I senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Science diskuterar han en ny studie från en annan forskargrupp som experimenterat med växten åkerkål och undersökt hur denna anpassar sig beroende på vilka omständigheter man ställer den inför. Forskarna minimerande den tid humlor som släpptes in för pollinering och utsatte också åkerkålen för växtätande insekter.
 
Vad gör en växt för att locka till sig pollinatörer?

– En växt kan till exempel producera doft eller stora blommor som syns på långt håll. Men skyltar man med doft och stora blommor riskerar man också att bli ett lätt byte för växtätare.

Vad var det viktigaste forskarna kom fram till i experimenten som beskrivs i Science?

– Att inte bara pollinatörer utan också växtätare påverkar evolutionen av blommors egenskaper. Man visar också att detta kan ske snabbt givet att det finns genetisk variation hos populationen. Redan efter sex generationer hade det utvecklats genetiska skillnader mellan växter som utsatts för olika behandlingar.

Växter verkar alltså ha förmågan att på ganska kort tid förändra sig genetiskt för att lyckas bättre. I sin egen forskning har Jon Ågren bland annat studerat majvivor som växer på Alvaret på Öland. Majvivan finns med både långa och korta stjälkar och Jon och hans kollegor följde vivorna under många år för att se vad som hände med blommorna som växte där det fanns betande djur jämfört med dem som växte där det inte gick betesdjur. Förenklat visade resultaten att långstjälkarna, som skyltar väl för pollinatörerna, är mer framgångsrika där inga djur betar och växtligheten blir hög medan kortstjälkarna klarar sig bättre i betade områden.

Ingen av varianterna är bäst på båda bitarna och vilken som klarar sig bäst beror på betestryck och pollinatörstillgång.

Med klimatförändringarna som pågår är det ju bra att växter klarar att förändra sig.

– Ja, växter har goda förutsättningar att anpassa sig. Men det krävs att det finns en genetisk variation hos populationen.

Inom ett artbestånd med många individer finns det ofta många olika genvarianter, alltså stor genetisk variation. Blir det till exempel klimatet kallare kan det finnas dom som är bättre rustade för det, blir det varmare finns det individer som klarar det bättre. Men om alla individer har liknande anlag, den genetiska variationen är låg, blir populationen väldigt sårbar mot förändringar i livsmiljön.

Pollinatörerna blir färre, klimatet förändras och människan brukar marken på olika sätt. Vad borde vi vara mest oroliga för?

– Vi behöver se vad de här sakerna har för betydelse för växternas möjlighet att överleva och reproducera sig på lång sikt. Kommer växterna att ha möjlighet att sprida sig till mer lämpliga habitat? Finns det några sådana platser? Hinner de genetiskt anpassa sig till de nya förhållandena? Vi behöver registrera inte bara vilka arter som går tillbaka utan också vad det betyder för samspelet mellan arter. Våra växter och djur har historiskt sett visat sig ganska robusta men det som oroar många är hastigheten med vilken till exempel klimatförändringarna sker nu.

Jon Ågren (2019) Pollinators, herbivores, and the evolution of floral traits, Science, DOI: 10.1126/science.aax1656
Publiceras under sektionen Perspective.

Linda Koffmar

Nyheter