Antibiotika som miljöförorening i sötvatten

Flera undersökningar har visat att det förekommer höga halter av antibiotika i vattendrag runt om i världen. Vi vet också att denna förekomst kan orsaka utveckling av antibiotikaresistenta bakterier i naturen och en spridning av dessa bakterier. Men, det kan också finnas andra risker med antibiotika i vattendrag som är betydligt mindre kända. Vi vet att våra sötvattensmiljöer är livsmiljö för många arter, såväl mikroorganismer som växter och djur, och under senare år har dessa miljöer förlorat en stor del av sin biologiska mångfald. I våra studier undersöker vi om låga halter av antibiotikan sulfametoxasol (SMX), som är vanligt förekommande i vattenmiljöer, påverkar sötvattenskräftor. Vi exponerar kräftor för antibiotika och undersöker om bakteriefloran i deras tarmar skiljer sig från kräftor som inte utsatts för antibiotika. Vi har funnit att det var väldigt stora individuella  skillnader i artsammansättning i djurens tarmmikroflora, vilket gör det svårt att tolka resultat efter en antibiotikaexponering. För att utveckla metodiken och få säkrare resultat analyserar vi nu istället bakterieinnehåll i kräftornas avföring före och efter exponering i varje individ.

Vi undersöker även om kräftor som utsatts för låga halter av antibiotika är mer mottagliga för olika patogener, som virus, bakterier eller kräftpest. Vi har sett att motståndskraften mot en vanlig virussjukdom kallad vitfläckssjukan är något sämre hos de djur som exponerats för låga halter av SMX. När däremot kräftornas känslighet för bakterieinfektioner testades överlevde de antibiotikaexponerade kräftorna längre än kontrollkräftgruppen. Det kan tyda på att antibiotikan ansamlas i kräftornas vävnader, vilket kan utgöra en risk för resistensutveckling. 

När vi jämför tarmbakterierna efter antibiotikaexponering med en kontrollgrupp har vi i några av de exponerade djuren funnit en ökad mängd bakterier av släktet Vibrio. Dessa bakterier är vanligast i havsvattenmiljöer, men vissa arter förekommer även sparsamt i sötvatten. En av de arter vi upptäckte var Vibrio areninigrae,  som visade sig vara patogen på kräftorna. Arten visade sig även vara resistent mot den antibiotika vi exponerat kräftorna för. Det kan därför vara viktigt att uppmärksamma om exponering under en längre period ger en ökad risk för uppförökning av dessa bakteriearter i sötvattensmiljöer. Läs mer i våra publikationer.